Salta hav - bevis för en ung jord/sv

From Rilsource

Jump to: navigation, search

Av Dr Jonathan D. Sarfati


Cmi.logo.png Från Creation Ministries International
översättning av originaltext hämtad från CMI

Salta hav - bevis för en ung jord

Med de hastigheter salter tillförs och lämnar havet bör vi kunna beräkna en maximal ålder för havet. Metoden föreslogs första gången av Sir Isaac Newtons kollega, Sir Edmond Halley (1656-1742). Därefter uppskattade John Joly (geolog, fysiker och pionjär inom strålterapi) att haven var maximalt 80-90 miljoner år gamla, men detta var alldeles för ungt för evolutionisterna. På senare tid har geologen Dr Steve Austin och fysikern Dr Russell Humphreys analyserat beräkningar från sekulära geovetenskapliga källor för mängden natriumjoner (Na+) i havet och och kommit fram till att havet måste vara mindre än 62 miljoner år gammalt (inte faktisk ålder utan maximal ålder). Det betyder att bevisningen är förenlig med den bibliska åldern på ca 6000 år (alla åldrar upp till maximiåldern). Med realistiska förhållanden i det förflutna blir den beräknade maximala åldern mycket lägre.



Vår planet jorden är den enda plats i universum som är känd för att ha flytande vatten.[1] Faktum är att astronauterna som såg ner på jordytan från rymden såg mest vatten. Haven täcker 71% av den totala ytan och innehåller tillräckligt med vatten för att täcka hela jorden till ett djup av 2,7 km (1.7 miles) om ytan vore helt utjämnad.

Salthalt

Contents

Havet är viktigt för livet på jorden och bidrar även till att göra klimatet behagligt. Trots att havet innehåller 1370 miljoner kubikkilometer vatten (334 miljoner kubik-miles) kan människor inte överleva genom att dricka det - det är för salt.

För en kemist betyder "salt" ett brett spektrum av kemikalier där en metall kombineras med en icke-metall. Vanligt koksalt är en förening som bildas när metallen natrium kombineras med icke-metallen klor - natriumklorid. Denna innehåller elektriskt laddade atomer som kallas joner och som dras till varandra, vilket resulterar i en ganska hård kristall. När salt upplöses separeras dessa joner. Natrium och kloridjoner är de viktigaste jonerna i havsvatten, men inte de enda. De salta haven är till nytta för människan eftersom havet ger många nyttiga mineraler för våra industrier.

Hur gammalt är havet?

Många processer (se nedan) tillför salter till havet, medan de inte lämnar havet lika enkelt. Därför ökar sältan stadigt. Eftersom vi kan räkna ut hur mycket salt det finns i havet, samt de hastigheter med vilka salter tillförs och lämnar havet, bör vi kunna beräkna en maximal ålder för havet.

Faktum är att denna metod första gången föreslogs av Sir Isaac Newtons kollega, Sir Edmond Halley (1656-1742), den kända kometen.[2] Efter detta uppskattade John Joly, (1857 -- 1933) geolog, fysiker och pionjär inom strålterapi, att haven var maximalt 80-90 miljoner år gamla.[3] Men detta var alldeles för ungt för evolutionisterna som trodde att livet utvecklats i havet för miljarder år sedan.

På senare tid har geologen Dr Steve Austin och fysikern Dr Russell Humphreys analyserat beräkningar från sekulära geovetenskapliga källor för mängden natriumjoner (Na+) i havet och dess tillförsel samt avgångstakt.[4] Ju långsammare tillförsel och snabbare avgång, dess äldre skulle havet kunna vara.

Varje kilo havsvatten innehåller cirka 10,8 gram upplöst Na+ (ca 1% av vikten). Detta innebär att det finns totalt 1,47 x 1016 (14 700 miljoner miljoner) ton Na+ i havet.

Tillförsel av natrium

Vatten på land kan lösa upp saltsten och kan vittra ner många mineraler, särskilt lera och fältspat och urlaka dem på natrium. Detta natrium kan transporteras till havet via floderna. En del salt tillförs av vatten genom marken direkt till havet - kallat "submarine groundwater discharge" (SGWD). Sådant vatten har ofta mycket hög koncentration mineraler. Sedimenten på havsbotten avger mycket natrium liksom även varma källor på havsbottnen (hydrothermiska öppningar). Även vulkanisk aska bidrar med en del natrium. Austin och Humphreys beräknade att cirka 457 miljoner ton natrium nu kommer ut i havet varje år. Lägsta möjliga tillförseltakt i det förflutna, även om evolutionisterna ges de mest generösa antaganden, är 356 miljoner ton / år.

Men en färsk undersökning visar att salt faktiskt tillförs världshaven ännu snabbare än Austin och Humphreys trodde.[5] Tidigare mängd SGWD ansågs vara en liten del (0.01-10%) av vattnet från ytavrinning, främst floderna. Men denna nya studie som mätte radiumradioaktiviteten i kustnära vatten, visar att mängden SGWD är så mycket som 40% av tillflödet från floder.[6] Det innebär att den möjliga maximala åldern på havet är ännu mindre.

Minskningen av natrium

Människor som bor nära havet har ofta problem med rost i bilar. Detta beror på saltstänk - vattnet avdunstar från små droppar av havsvatten från havet och lämnar efter sig små saltkristaller. Detta är den huvudsakliga process som avlägsnar natrium från havet. En annan viktig process kallas jonutbyte - lera kan absorbera natriumjoner och byta ut dem mot kalciumjoner som släpps ut i havet. En del natrium försvinner i havet när vattnet fångas i porer i sedimenten på havsbotten. Vissa mineraler med stora hål i kristallstrukturen, såkallade zeoliter, kan absorbera natrium från havet. [Ed. Obs: Vissa anti-kreationister har föreslagit att natrium avlägsnas genom albitisering, men se tillägg till Dr Humphreys svar.]

Men takten för all minskning av mängden natrium är långt mindre än tillförseln. Austin och Humphreys beräknar att cirka 122 miljoner ton natrium lämnar havet varje år. Den högsta möjliga takt i det förflutna, även evolutionisterna ges de mest generösa antaganden, är 206 miljoner ton / år.

Takten med vilken natrium tillförs samt lämnar havet

Uppskattning av havets ålder

Austin och Humphreys beräknade med beviljande av de mest generösa antaganden åt evolutionisterna, att havet måste vara mindre än 62 miljoner år gammalt. Det är viktigt att betona att detta inte är den faktiska åldern, utan istället maximal ålder. Det betyder att bevisningen är förenlig med alla åldrar upp till 62 miljoner år, inklusive den bibliska åldern på ca 6000 år.

Austin och Humphreys beräkning utgår från de lägsta rimliga tillförselmängderna och den snabbaste rimliga avgångstakten. Ett annat antagande är att det inte fanns upplöst salt till att börja med. Om vi antar mer realistiska förhållanden i det förflutna blir den beräknade maximala åldern mycket lägre.

Dessutom skapade Gud förmodligen oceanerna med en viss sälta så att saltvattensfisk kunde leva bekvämt i den. Noas flod skulle [även] ha löst upp stora mängder natrium från stenar på land. Detta skulle ha hittat ner till världshaven när översvämningsvattnen drog sig tillbaka. Slutligen skulle den större-än-förväntade SGWD [via grundvattnet] ytterligare minska maximiåldern.

Slutsats

Salthalten i haven är ett starkt bevis för att haven, och jorden själv, är mycket yngre än de miljarder år som krävs för evolutionen och överensstämmer med den bibliska åldern om ca 6000 år. Haven är också betydligt yngre än evolutionisternas "dateringar" för många marina djur. Kort sagt, havet är inte salt nog att passa evolutionisternas smak! Naturligtvis beror alla sådana beräkningar på antaganden om det förflutna, såsom start[värden] och konstanta hastigheter i processerna, de kan aldrig bevisa åldern för något. För bevis behöver vi ett ögonvittne (jfr Job 38:4). Poängen med dessa beräkningar är att visa att även under evolutionisternas egna antaganden om det förflutna är jorden mycket yngre än vad som vanligtvis hävdas och motsäger inte Bibeln.

Tillägg

Är albitisering evolutionens smithål?

En anti-kreationist vid namn Glenn Morton hävdar att natriumrik fältspat kallad albit (NaAlSi3O8) fortlöpande bildas på havsbotten, minskande mängden natrium i havsvattnet. Han hävdar att en sådan minskning av natrium skulle ogiltigförklara åldersberäkningarna av Dr Austin och Dr Humphreys. Men Dr Humphreys besvarade en kritiker som skrev till både ICR och sedan till AIG (utan att nämna föregående korrespondens) och gav tillstånd för återgivande av hans svar nedan:

Nej, Glenn Morton har inte alls rätt i detta, och uppriktiga skapelsetroende kan fortsätta använda att havsnatrium som bevis för en ung värld. Morton visade dig ett tidigt brev i sin korrespondens med Steve Austin och mig, men inte vårt svar. Han har inte heller visat dig hur han avslutade korrespondensen.
Vad som händer är detta: Albit bildas förvisso i sprickor i ute till havs och tar natrium från högre tempererat havsvatten. Men senare när albit hamnar i kallare vatten, sönderdelas det till mineralet klorit och avger samma mängd natrium tillbaka till havsvattnet. Detta är anledningen till att albit (i någon betydande mängd) finns endast ute vid mitt-havsryggarna och ingen annanstans. Så hans "albit-sänka" skulle förvandlas till en "kloritkälla", och nettoeffekten för natrium i havet skulle bli noll.
Detta kan verka tekniskt för dig, därför här ett icke-tekniskt för dig att själv bedöma om Morton har rätt eller inte: Tag reda på om han har lagt ut sin "albite sink"-teori i en sekulär peer-reviewed (expertgranskad) geokemi-tidskrift. Den främsta av dem har den latinska titeln "Geochimica et Cosmochimica Acta". Sådana tidskrifter skulle vara överlyckliga att få publicera hans teori om den vore korrekt, eftersom det skulle lösa det 75 år gamla problemet Steve och jag lyfte fram - den stora obalansen mellan tillförsel och minskning av natrium. Det sekulära vetenskapsetablissemanget skulle förmodligen tilldela Morton Nobelpriset för det!
Vidare skulle Morton bli mycket stolt över att ha sin teori publicerad i en sådan tidskrift och skulle förvisso nämna det på en framträdande plats på sin webbplats. Låt mig veta om du hittar en sådan referens där. Om inte, då vet du att Morton bara "blåser rök" på dig.
"Smoke and mirrors" (dimridåer) är i allmänhet vad du kommer att få på websajter hos skeptiker och anhängare av en gammal-jord. De drar sig undan kollegial granskning och publicering. I stället förlitar de sig på naivitet hos de flesta av deras läsare för att skydda sin dålig vetenskap från exponering. Vem som helst kan säga något på en webbplats, och det gör de. Psaltaren 1:1 lovar välsignelse för den som undviker sådant sällskap:
Sv: "Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,"
Eng: “How blessed is the man who does not walk in the counsel of the wicked, Nor stand in the path of sinners, Nor sit in the seat of scoffers!”
Gläd dig istället i Herrens lag,
Russ Humphreys
Institute for Creation Research

Referenser

  1. Europa, one of Jupiter’s moons, is suspected to have liquid water under an icy crust, but this is not known for certain.
  2. E. Halley, ‘A short account of the cause of the saltness [sic] of the ocean, and of the several lakes that emit no rivers; with a proposal, by help thereof, to discover the age of the world’, Philosophical Transactions of the Royal Society of London, 29:296–300, 1715; cited in Ref. 4.
  3. J. Joly, ‘An estimate of the geological age of the earth’, Scientific Transactions of the Royal Dublin Society, New Series, 7(3), 1899; reprinted in Annual Report of the Smithsonian Institution, June 30, 1899, pp. 247–288; cited in Ref. 4.
  4. S.A. Austin and D.R. Humphreys, The sea’s missing salt: a dilemma for evolutionists, Proceedings of the Second International Conference on Creationism, Vol. II, pp. 17–33, 1990. This paper should be consulted for more detail than is possible in this article.
  5. W.S. Moore, ‘Large groundwater inputs to coastal waters revealed by 226Ra enrichments’, Nature, 380(6575):612–614, 18 April 1996; perspective by T.M. Church, ‘An underground route for the water cycle’, same issue, pp.579–580.
  6. M.T. Church, Ref. 5, p. 580, comments: ‘The conclusion that large quantities of SGWD are entering the coastal ocean has the potential to radically alter our understanding of oceanic chemical mass balance.’

Se även

Personal tools