Nicolaus Steno - Geologisk pionjär och biblisk skapelsetroende/sv

From Rilsource

Jump to: navigation, search
  • Orginalartikel: "Geological pioneer was a biblical creationist", Journal of Creation 22(1), 2008 (CMI. Rubriker har lagts till vid översättningen.

Av Tas Walker


Cmi.logo.png Från Creation Ministries International
översättning av originaltext hämtad från CMI

En av pionjärerna inom geologi var Nicolaus Steno som trodde att Bibeln korrekt återger jordens historia. Som en följd använde han den bibliska världsbilden som sin utgångspunkt för sina geologiska undersökningar och som ramverk för den första geologiska historia som någonsin skapats för en plats på jorden. Hans geologiska ramverk är anmärkningsvärt likt de bibliska modeller som utvecklats av moderna skapelsetroende geologer.

Nicholaus Steno en grundare av geologin och baserade sin rekonstruktion av Tuskanas geologiska historia på Bibeln. Bilden från Wikipedia

Nicolaus Steno (1631-1686) har ofta kallats den moderna geologins fader. De tre principerna för stratigrafi (horisontella lager avlagda ovanpå varandra och lateral kontinuitet) som han publicerade markerade födelsen av geologin som en vetenskap och stratigrafin i synnerhet. De har stått sig genom tiderna. Han hade en enorm inverkan på geologiska tänkandet i det 17:e och 18:e århundradet. Hans principer lärs fortfarande ut över hela världen i första årskursens geologi,[1] och används varje dag på fältet av professionella geologer och från dem kan vi reda ut de sedimentära avlagringarnas stratigrafi.

Contents

Geologisk modell

Niels Stensen (som han ursprungligen hette) var den förste att tillämpa den empiriska metoden för geologiska undersökningar,[2] och han tog fram "en av de tidigaste riktlinjerna för både jordens och livets historia".[3] Han var med andra ord den första personen någonsin att beskriva geologisk historia för varje område på jorden. Som vi kommer att se beskrev han detta inom ett bibliskt geologiskt ramverk. Detta ramverk är förenligt med den bibliska geologiska modell jag utvecklade 1994,[4] som utgår ifrån antagandet att Bibeln beskriver verkliga historia. Carl Froede utvecklade en liknande modell vid ungefär samma tid.[5]

Det är olyckligt att dagens geologer inte förstår att Steno var en bibeltroende kreationist. Geologiprofessorer nämner inte detta när de behandlar Stenos principer. När saken påtalas menar en del att hans bibeltro är lika irrelevant som huruvida han var gift eller spelade violin.

Grunden för modern geologi fördunklas

Nu är det dock inte så eftersom våra föreställningar om det förflutna, inklusive vår övertygelse om Bibeln, är avgörande för hur vi närmar oss geologins historia och tolkningen av geologiska miljöer. Den dominerande filosofin uniformitarianismen [uniformismen] vilar på antagandet att biblisk historia inte är sann och att Bibeln kan ignoreras. Detta betraktas som ett axiom, eller en självklar sanning; ett antagande som aldrig har bevisats.[6] Det diskuteras nästan aldrig, förmodligen på grund av att en seriös inställning till Bibeln och Noa Flod skulle undergräva den filosofi på vilken hela den moderna geologin är byggd.

Enligt min mening är denna okunnighet om hur Steno använde Bibeln för att förstå geologi olycklig. Det berövar geologer deras geologiska arv och, än viktigare, begränsar deras förståelse av filosofin bakom deras geologiska tolkningar samt dess begränsningar.

Även om det inte diskuteras på allvar nämns Bibeln ofta i början av geologiska kurser. En lärobok säger till exempel:

"Den bokstavliga tolkningen av denna bibelbok [Genesis] vann ökad anslutning bland prästerskapet och framhärdade i början av modern tid som en reaktion mot de vetenskapliga upptäcktsfärderna i renässansen."[7]

En sådan nedvärderande attityd är allmän men det är förståeligt. Det kan vara hotfullt för studerande att diskutera varför en sådan jätte i geologi som Nikolaus Steno tog Bibeln på allvar, hur han kunde börja sin geologiska undersökningar från en biblisk grund och om en sådan strategi skulle kunna vara lika giltig som andra metoder som används idag.

Inte bara läpparnas bekännelse

Vissa har hävdat att Steno egentligen inte trodde på Bibeln utan bara gav en läpparnas bekännelse så han inte skulle kränka sina beskyddare. Det är därför upplysande att granska Stenos ursprungliga skrifter för att se vad han egentligen tyckte, samt för att se om sådana påståenden är hållbara.

I hans skrifter ser vi hur han beskrev den geologiska historien i Toscana, det område där han bodde. Stenos Prodromus[8] var hans banbrytande geologiska arbete där han redogjorde för sina principer för stratigrafi tillsammans med andra geologiska idéer. Det är lärorikt att se hur Steno tolkat det områdets geologiska historia och att se hur hans tankar styrdes av hans tro på den historiska tillförlitligheten i Bibeln.

Steno om Toscanas geologiska historia

" Sex olika sidor av Toscana känner vi därför igen, två när det var flytande, två när det var plant och torrt, två när det var brutet; och liksom jag bevisar detta faktum om Toscana genom slutledning från många platser undersökta av mig, så kan jag även bekräfta det med hänvisning till hela jorden, från beskrivningarna av olika platser av olika författare" (s. 263 [68-69]).[9]

Hans två flytande faser motsvarar de två tillfällen omnämnda i Bibeln då jorden var helt täckt med vatten: Skapelseveckan och översvämningen. Hans två plana-och-torra faser motsvarar den första delen av epoken före översvämningen samt eran efter översvämningen. De två faserna när jorden bröts upp motsvarar till andra delar av epokerna före och efter översvämningen, till tider när Steno föreställer sig att bergen reste sig och dalar bildades. Steno hänvisar genomgående till Toscana och platser som han undersökt samt till platser som beskrivs av andra författare. Tyvärr känner vi inte till det exakta område som Steno avsåg.

"Men för att ingen kan bli skrämd av det nya i mitt synsätt, skall jag i några få ord framlägga överensstämmelsen mellan Naturen och Skriften genom att granska de viktigaste problem som kan hävdas om olika aspekter på jorden" (s. 263 [69]).

Steno säger tydligt att hans idéer överensstämmer med Bibeln. Det är fel att påstå att Steno upptäckte geologiska principer som stod i strid med Skriften. Liksom alla forskare började Steno med ett tolkningsramverk och försökte förklara geologiska bevis inom det ramverket. För Steno liksom för moderna kreationister var hans tolkningsram den bibliska historien. Moderna uniformistiska forskare har uppfunnit en annan (evolutionär) tolkningsram som de försöker använda för att förklara [geologiska] spår. Det är fel av moderna revisionister att påstå, som Alan Cutler gjorde i sin biografi om Steno,[10] att Steno upptäckte en ny historia för jorden som motsade bibelns historia.

Skapelseveckan

"När det gäller jordens första framträdande är Skriften och Naturen överens om detta, att allt var täckt med vatten; hur och när detta började, och hur länge det varade, säger inte Naturen, men Skriften förtäljer" (p. 263 [69]).
Stenos geologiska historia Toscana - ansedd för att vara den först utvecklade geologiska historian. Under skapelseveckan avlades stratum (lagren) horisontellt (diagram 25). Stora hål hade gröpts ur då vattnet drog sig tillbaka (diagram 24), som kollapsade lagren och bildade berg och dalar (diagram 23). Noas flod deponerade nya lager (diagram 22) som även blev underminerade då vattnet drog sig tillbaka (diagram 21), för att kollapsa och bilda det nuvarande landskapet (diagram 20).

Från Bibeln (Genesis 1) inhämtar Steno kunskapen att jorden ursprungligen var täckt med vatten fram till den tredje dagen i Skapelseveckan, när torra land dök upp. Steno medger att han inte genom att undersöka stenarna kan avgöra hur länge jorden var täckt med vatten. Men utgående från Bibeln kan han säga hur lång tid det tog. Han erkänner också att han inte känner till de processer som är inblandade. Det behöver understrykas att situationen när det gäller åldern på berggrunden fortfarande är densamma idag - mätning av åldern på berg kan inte ske genom oberoende mätning, de åldrar som förmedlas av uniformister bygger [istället] på filosofiska antaganden utformade för att ge ett svar som passar inom det uniformistiska tankesättet (paradigmet).[11],[12]

"Att det, emellertid, fanns flytande vatten i en tid då djur och växter har ännu inte stod att finna, och att vätskan täckte allt, det kan bevisas genom att de högre berglagren, är fria från alla heterogena (olikartade) material" (s. 263-264 [69]).

Steno insåg att när jorden först var täckt av vatten fanns inga djur eller växter - de hade ännu inte skapats. Så han drog slutsatsen att berggrunden från tiden för skapelsen skulle sakna fossil. Samma resonemang tillämpas av moderna kreationister. Jag diskuterar dessa klassificeringskriterier i min bibliska geologiska model.[13] De flesta moderna kreationister skulle [dock] inte hänföra lagren i högre berg till Skapelseveckan utan till Noa Flod. Emellertid är förändrade tankar om var berglager passar in i det bibliska ramverket bara exempel på de länkningsproblem man rutinmässigt möter när man försöker fastställa en koppling mellan två olika källor till information.[14] Det innebär inte att modellen är fel.

Och formen hos dessa lager vittnar om förekomsten av vätska, medan substansen vittnar om avsaknad av heterogena [olikformiga] delar. Men likheterna hos material och form i de berglager som är annorlunda och långt från varandra, bevisar att vätskan var universell(s. 264) [69]).

Steno använder skalan på lagren för att hävda att vatten täckte hela jorden och inte bara var en lokal översvämning. Skalan är en av de klassificeringskriterier som används i min geologiska model.13 Froede använder ett likadant kriterium som han kallar geologisk energi.[15]

"Men om man säger att de fasta ämnen av annat slag som ingick i dessa lager förstördes under tiden, kommer han inte att kunna förneka att i sådant fall måste en tydlig skillnad ha noterats mellan materialet i lagret och det material som sipprade genom porerna i lagret, fyllandes de utrymmen som efterlämnades av de ämnen som förstördes"(s. 264 [69]).

Steno behandlar argumentet att berggrunden kan ha innehållit fossil som har förstörts i efterhand. Han menar att även om fossil har förstörts skulle vi fortfarande se bevis för dessa genom filtrering av vätskor som fyllt utrymmen där fossil en gång varit.

"Om emellertid andra lager som är fyllda med olika ämnen, på vissa platser återfunna i lager ovanpå det första flödet, skulle från detta faktum inget följa förutom att ovanpå lagret från det första flödet deponerades nya lager av ett annat flöde, vars ämnen kan ha återfyllt även lämningarna av lagren från det första flödet"(s. 264 [69-70]).

Steno använder här sin princip om Superposition (överlagring) för att visa att de separata lagren vittnar om två översvämmningar av jorden samt för att bestämma vilka skikt som är äldre.

"Därför måste vi alltid komma tillbaka till det faktum att vid den tidpunkt då lagren av oblandat material, så tydliga i alla berg, höll på att bildas, existerade ännu inte resten av lagren, men att allt var täckt av vatten fri från växter och djur och andra fasta ämnen. Nu eftersom ingen kan förneka att dessa skikt är av ett slag som kan ha uppstått direkt genom an Första Orsak, känner vi i dem igen Skriftens tydliga överenstämmelse med naturen" (s. 264) [70].

Steno hävdar att det inte fanns några växter och djur på jorden när lagren i bergen bildades genom den Första Orsaken. Han hävdade att dessa lager deponerades under Skapelseveckan.

Eran före Översvämningen

"Rörande tiden och sättet för den andra epoken av jorden, som var plan och torr, är Naturen tyst medan Skriften talar. När det gäller resten, försäkrande att ett sådant skede en gång fanns, bekräftas Naturen av Skriften, som lär oss att vatten som vällde upp från en enskild källa översvämmade hela jorden "(s. 264) [70].

Steno hänvisar här till perioden delvis in i Skapelseveckan efter vilken torrt land steg upp. Än en gång gör han klart att han inte kan åldersbestämma utgående från klipporna, men [att] han kan åldersbestämma utifrån Skriften. Jag antar att hans vatten som vällde upp från en enda källa hänvisar till källor i Första Mosebok 2:5-6 eller floderna i Första Mosebok 2:10-14. Det framgår av Stenos diagram att hans beskrivning av jorden som ett plan hänvisar till dess lokala form. Hans "framvällande vatten" syftar här inte på en global översvämning. Han gör det tydligt att endast två av de sex faserna han refererar till var flytande. Han diskuterade den första fasen i början och diskuterar den andra fasen senare.

"När den tredje epoken på jorden, som bedöms ha varit grov, började, gör varken Skriften eller Naturen tydligt. Naturen visar att ojämnheterna var stora och Skriften omnämner berg vid tidpunkten för översvämningen. Men när de berg bildades som Skriften i detta sammanhang omnämner, oavsett om de var identiska med dagens berg, huruvida de i början av syndafloden dalarna hade samma djup som de har idag, eller huruvida nya förkastningar i lagren öppnade nya håligheter som sänkte ytnivån på de stigande vattnen, förtäljer varken Skriften eller Naturen. "(sidorna 264-265 [70-71]).

Steno talar om de berg som fanns innan översvämningen. Han kan inte avgöra vare sig utifrån berggrunden eller utifrån Skriften när dessa berg bildades, men han vidgår att Bibeln talar om berg vid denna tidpunkt (Genesis 7:19). Han säger inte om bergen idag är desamma som de berg som fanns innan floden (men senare säger han att de är olika). Moderna kreationister skulle säga att de berg som fanns före floden förstördes av floden och att dagens berg har tryckts upp mot slutet av floden.[16] Moderna geomorfologer erkänner att bergbildning är en geologiskt sen händelse.[17]

Översvämningen

"Den fjärde epoken, när allt var hav, tycks orsaka större svårigheter, även om i sanning ingenting svårt här presenteras" (s. 265 [71]).

Vi kommer att se att Steno uppfattar denna fjärde epok som den globala översvämningen på Noa tid. I nästa stycke visar han att det finns mycket geologiska bevis som stöder den globala översvämning som beskrivs i Bibeln. I dessa punkter ser vi att Steno inte kan formulera en fysisk mekanism för orsaken till översvämningen, men han ger några förslag.

"Bildandet av höjder genom deponering från havet vittnar om det faktum att havet var högre än det är nu, detta även, inte bara i Toscana, men på väldigt många platser långt nog från havet, från vilka vattnen flöda mot Medelhavet; för att inte tala om även de platser från vilka vattnen rinna ner i havet. Naturen motsätter sig inte Skriften ifråga om hur stor denna höjd var över havet, noterande att:
"1. Tydliga spår av havet finns kvar på platser som stigit upp flera hundra meter över havets nivå" (s. 265 [71]).

Efter Steno var det allmänt accepterat att fossil av havsvarelser i bergen är förenliga med de bibliska berättelserna om översvämningen - allmänt fram till uppkomsten av den uniformistiska filosofin inom geologiska kretsar.

"2. Det kan inte förnekas att alla fasta ämnen på jorden en gång var, i begynnelsen, övertäckta av en vattenhaltig vätska, så att de kunde ha övertäckts av en vattenhaltig vätska en andra gång, eftersom förändringar av naturens saker förvisso är konstant, men i naturen finns ingen reduktion av någonting till ingenting. Men vem har undersökt bildandet av de innersta delarna av jorden, så att han vågar förneka att stora bergrum kan finnas där, fyllda ibland av en vattenhaltig vätska, och ibland med en vätska besläktad med luft? "(s. 265 [71]).

Steno's "i Naturen finns ingen reduktion av någonting till ingenting" är ett påstående om konserveringen av materia. Steno föreslår bergrum inne i jorden fyllda med vätska som källa för vattnen för översvämningen. Steno syftar förmodligen på det faktum att Bibeln beskriver hur djupens källor (reservoarer, Genesis 7:11) bröts upp som ursprung för vattnen till översvämningen. Geologer vet i dag att det fortfarande finns mycket vatten lagrat i mantel (nog för att fylla haven omkring 10 till 30 gånger om) och att vatten har kommit ut ur mantel (diffrentierat) i det förgångna.[18]

"3. Det är fullständigt oklart vad djupet av dalarna i början av syndafloden var; förnuftet yrkar emellertid på att i världens första tidsåldrar hade mindre håligheter gröpts ur av vatten och eld, och att följaktligen icke så djupa förkastningar i lagren följde av denna orsak; medan de högsta berg som Skriften omtalar var de högsta berg som existerade vid den tidpunkten, inte av dem vi ser i dag "(p . 265 [71-72]).

Steno uppfattar tydligt att de berg vi ser i dag inte är desamma som de berg som fanns före floden.

"4. Om rörligheten hos en levande varelse kan bringa därhän att områden som har översvämmats av vatten godtyckligt har gjorts torra och återigen översvämmats av vatten, varför skulle vi inte frivilligt tillerkänna samma frihet och samma befogenheter till alla tingens Första Orsak?"(sidorna 265-266 [72]).

Steno räknar inte bort en övernaturlig orsak för Noa flod, och många moderna kreationister skulle hålla med.[19]

"När det gäller tidpunkten för världsvida översvämmningen, är den sekulära historian inte i strid med den heliga historien, som förtäljer allt i detalj. De gamla städerna i Toscana, av vilka några var byggda på kullar som bildats av havet, kan spåra sina födelsedagar mer än tretusen tillbaka i tiden; i Lydia kommer vi dessutom närmare fyra tusen år: så [därmed] är det möjligt att därifrån dra slutsatsen att den tidpunkt då havet inte längre övertäckte jorden lämnades är i överenstämmelse med den tid som Skriften talar om" (s. 266 [72]).

Steno håller klart med Bibeln om att översvämningen inträffade omkring 4 000 år före hans tid. Steno visar att hans aktuella kunskap om platserna för människornas bebyggelse överensstämmer med den bibliska kronologin.

"Beträffande sättet på vilket vattnen steg skulle vi kunna lägga fram olika överenstämmelser med naturens lagar. Men om någon säger att tyngdpunktens centrum på jorden inte alltid sammanfaller med centrum av dess yttre form, men istället viker av än till den ena sidan, och än till den andra, i den proportion som underjordiska hålrum har bildats på olika platser, är det möjligt att tillskriva en enkel orsak till att den vätska, som i början övertäckte allt, lämnat vissa platser torra, för att återvände på nytt och fylla dem." (s. 266 [72]).

Steno spekulerar här om en fysisk mekanism för översvämmningen. Bara för att vi inte kan förklara mekanismen betyder det inte att översvämningen inte inträffade. Intressant nog var avvisades ursprungligen den kontinentala driften av geologiska samhället eftersom det inte fanns någon trovärdig mekanism. Numera accepterar de flesta geologer kontinentaldrift (platttektonik) men det råder fortfarande ingen samsyn kring någon allmänt accepterad rimlig mekanism för det.

"Den världsvida översvämmningen kan förklaras med samma lätthet som man tänker sig en sfär av vatten, eller åtminstone stora reservoarer, runt en eld i centrum av jorden; därifrån skulle, utan förflyttning av centrum, frmspringandet av de uppdämda vattnen kunna härledas. Men följande metod tycks mig också vara mycket enkel, genom vilket både ett mindre djup i dalarna och en tillräckligt stor mängd vatten erhålls utan att ta hänsyn till centrum eller form eller gravitationen. För om vi ha medgivit (1) Att de passager har stoppats upp, genom glidning av fragment av vissa lager, genom vilka havet tränger in hålrum i jorden, sänder ut vattnet i porlande källor; (2) Att vattnet, säkert inneslutet i jordens innanmäte, var, med kraft av den kända underjordiska elden, delvis drevs mot källorna och delvis tvingades upp i luften genom de porer i marken som ännu inte hade täckts av vatten; att det vattnen, dessutom, som inte alltid finns i enbart luften utan även var blandat med det på det sätt som beskrivits tidigare, föll i form av regn; (3) Att havsbottnen steg upp genom utvidgningen av underjordiska grottor; (4)
Att de kvarvarande hålrummen på jordytan var fyllda med jordigt material nerspolat från högre platser genom konstant nedfallande regn, (5) Att själva jordytan var mindre ojämn, eftersom närmare dess begynnelse - om vi har medgett allt detta - så har vi erkänt icke någonting i strid med Skriften, eller förnuftet eller den dagliga erfarenheten"(sidorna 266-267 [72-73]).

Stenos spekulationer om en möjlig mekanism för översvämningen inkluderar intern värme, glidning av geologiska lager, framvällande av vatten inneslutet i underjordiska hålrum, och uppstigande havsbotten, vilket gör jordytan mindre ojämn. Kreationister noterar idag att, om jordytan plattas ut, finns det tillräckligt mycket vatten för att täcka jorden till ett djup om nästan 3 km.

"Vad som hände på jordens ytan medan den var täckt med vatten klargörs varken av Skriften eller Naturen; bara detta kan vi försäkra från Naturen, att djupa dalar bildades vid den tidpunkten.
Detta eftersom (1) hålrummen, förstorade genom kraften från underjordiska eldar, medförde utrymme för större nedsänkningar, (2), eftersom en returpassage måste öppnas för vattnen i de djupare delarna av jorden; (3) ty idag kan, på platser långt från havet, ses djupa dalar fyllda med många marina avlagringar" (s. 267 [73-74]).

Steno förutsätter underjordiska hålrum som kollapsat till dalar vid tiden för översvämningen. De flesta moderna kreationister använder inte sådana idéer (även om några fortfarande gör det). De flesta skulle hålla med om att landskapen, inklusive raviner och dalgångar, i allmänhet gröptes ur av översvämningens tillbakadragande vatten.

Eran efter Översvämningen

"När det gäller den femte epoken, som avtäckte stora slätter efter jorden åter hade blivit torr, visar Naturen att dessa slätter har existerat, och Skriften motsäger inte det. För övrigt, huruvida hela havet omedelbart drog sig tillbaka, eller om det, kanhända, under tidsåldrarnas gång öppnades nya djup som möjliggjorde att nya områden avtäcktes, är det möjligt att fastställa med någon säkerhet, eftersom Skriften är tyst och eftersom folkens historia, rörande de första tidsåldrarna efter syndafloden, enligt folken själva, är tveksam och anses vara fulla av myter. Det som är verkligen säkert [är dock] att en mängd jord forslas ner i havet varje år (vilket med lätthet står klart för den som betänker storleken på floderna och deras långa väg genom inlandsregionerna, och det oräkneliga antalet bergsbäckar, kort sagt, alla sluttande platser på jorden), och att den jord som sålunda forslades ner av floderna, och varje dag utvidgade kusterna, lämnade efter sig ny mark lämpad för nya boplatser"(s. 267 [74]) .

Det verkar som om Steno talar om översvämningens efter-processer, såsom nernötningen av kontinenterna, forslingen av sediment ner till havet och ökningen av landarean. Steno är inte klar över hur mycket sedimentering som inträffade efter översvämningen. Hans beskrivning av erosion från floderna är [dock] livfulla och helt klart är att förstod erosion långt innan James Hutton utvidgade dessa processer till en ofattbar avgrund av långa tidsrymder i det förflutna.

Detta är i själva verket bekräftat av den tro forntidens folk hade, enligt vilken de kallade hela regioner för flodens gåvor med liknande namn, såsom även grekernas traditioner, eftersom de hävdade att män, nedfallande lite i sänder från bergen, befolkade platser som gränsar till havet vilka var sterila på grund av omåttlig fuktighet, men som med tiden blev bördiga"(s. 267-268 [74]).

Steno refererar till urkunder av folk som befolkade land efter översvämningen. Hans kommentar om markens bördighet är intressant.

"Den sjätte av jordens epoker är uppenbar för sinnena, häri övergick de av vattnen kvarlämnade slätterna, särskilt på grund av erosion, och ibland genom brinnande eld, i olika kanaler, dalar, och branta platser. Och det är inte att undra på att det i historien inte finns någon uppgift om när en viss förändring ägt rum. För historien om den första tiden efter syndafloden är bland världsliga skrivare förvirrad och osäker; och varefter tiden gick kände de sig dessutom tvungna att högtidlighålla framstående män och inte naturens underverk. Och därtill gäller att vi inte längre har kvar [ens] de uppgifter som antika författare trots allt nämner, av dem som skrev historia av de förändringar som inträffat på olika platser. Men eftersom de författare vars skrifter har bevarats rapporterar, som underverk, nästan varje år jordbävningar, eld som spricker fram ur jorden, översvämmningar av floder och hav, är det helt uppenbart att under fyra tusen år har många och olika förändringar har ägt rum" (s. 268-269
[74-75]).

Steno gör det än en gång tydligt att han accepterar den bibliska kronologin om att 4 000 år gått sedan syndafloden. Han diskuterar även mängden geologiska förändringar som har inträffat sedan floden. Detta är en fråga [även] bland moderna kreationister. Vissa säger att mycket geologisk verksamhet har skett sedan floden, och andra menar att inte mycket hänt. De flesta skulle hålla med om att det fanns en istid som inleddes omedelbart efter floden som fortsatte omkring 700 år. Men de geologiska effekterna av denna var liten jämfört med de geologiska effekterna av översvämningen. Många kreationister skulle hävda att de grundläggande landskapsformerna (dalar och berg) bildades av tillbakadragande vatten 13 under den andra halvan av översvämningen.[20]

"Långt vilse vandra därföre de som kritiserar de många felen i skrifterna från antiken, eftersom de finner i dem olika saker som strider mot dagens geografi. Jag skulle vara ovillig att sätta trovärdighet i mytiska urkunder från antikens folk; men det finns i dem också många saker som jag inte skulle bestrida trovärdigheten av. För i dessa redogörelser hittar jag många saker för vilken oriktigheten snarare än sanningen framstår som tveksam för mig.
Sådan är uppdelningen av Medelhavet från västra havet; övergången från Medelhavet till Röda havet, och sjunkningen av ön Atlantis. Beskrivningarna av olika platser från resorna av Bacchus, Triptolemus, Odysseus, Aeneas, och andra, kan vara sanna, även om de inte överensstämmer med dagens fakta.
Av de många förändringar som har skett över hela Toscanas utsträckning inneslutet mellan Arno och Tiber skall jag anföra tydliga bevis i själva avhandlingen; och även om den tid, i vilken de enskilda förändringarna skett, inte kan fastställas, skall jag det oaktat anföra dessa argument från Italiens historia, så att ingen tvekan kan vara kvar i tanken hos någon"
(s. 269 [75-76 ]).

Steno har en bra poäng här. Vi bör inte godtyckligt avvisa skrifter från antiken bara för att de inte överensstämmer med våra idéer. Uniformisterna bör lära av den modern geologins fader: "Långt vilse, vandra ni därföre", som inte accepterar "skrifter från antikens folk". I synnerhet Moses skrifter om Skapelsen och floden, som Steno lyfter fram, eftersom Moses berättar om jordens sanna historia.

"Och detta är den kortfattade, om än icke ordnade, redogörelsen för de viktigaste sakerna som jag beslutade att presentera i avhandlingen, inte bara med större klarhet, men också med större utförlighet, samt med en beskrivning av de platser där jag har observerat var sak"(s. 269-270 [76]).

Steno avslutar här den första beskrivningen av den geologiska historian av varje område av jorden, och han presenterar den inom ett bibliskt ramverk.

Sammanfattning

Detta utvidgade citat av Steno krossar myten om att geologiska upptäckter krävde en mycket längre historia för jorden än de ungefärliga sex tusen åren som uppges i Bibeln.10 Steno och många andra geologiska pionjärerna var Bibeltroende kreationister. De såg ingen konflikt mellan fältbevisen och den världshistoria som läggs fram i Skriften.

Den så kallade konflikten mellan geologin och Bibeln började i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet när människor som James Hutton och Charles Lyell påtvingade geologin en ny filosofi - uniformismen. I Lyells ord i titeln på sin bok, var det "ett försök att förklara den tidigare förändringarna av jordens yta med hänvisning till de orsaker som nu är verksamma".

Ingenstans har visade de att den bibliska ramberättelsen var felaktig. Snarare struntade de fullständigt i Bibeln och syndafloden (2 Peter 3:3-7). Emmellertid har under de senaste decennierna geologer sagt att Charles Lyells gradvisa uniformism inte matchar observationerna.[21] Ett sekel av felaktiga tolkningar kunde ha undvikits om det hade ihågkommits att jättarna inom geologi sådana som Nicholas Steno tog Bibeln på allvar, och varför. Genom att beakta alternativa tolkningsramar skulle geologer ha värderat den geologiska undersökningens filosofiska underbyggnad, och kanske varit mer öppna för att se bevisen för katastrof. Okunnighet om vårt geologiska arv begränsar helt enkelt vår förståelse av den intellektuella grunden för geologiska tolkningar, dess begränsningar och dess risker.

Referenser

  1. E.g. Press, T. and Siever, R., Earth, 4th ed., W.H. Freeman and Company, New York, USA, p. 28, 1986.
  2. Rupke, N.A., Prolegomena to a study of cataclysmal sedimentation, Creation Research Society Quarterly 3(1): 16—37, 1966.
  3. Hallam, A., Planet Earth: An Encyclopedia of Geology, Rigby, Sydney, Australia, pp. 307-308, 1977.
  4. Walker, T., A biblical geological model; in: Walsh, R.E. (Ed.), Proceedings of the Third International Conference on Creationism, Creation Science Fellowship, Pittsburgh, PA, pp. 581-592, 1994; <www.biblicalgeology. net>.
  5. Froede Jr, C.R., A proposal for a creationist geological timescale, Creation Research Society Quarterly 32(2):90-94, 1995.
  6. James Hutton, the Scottish physician who pioneered uniformitarianism, never disproved the Bible or the Flood; he simply ignored them. Repcheck, J., The Man Who Found Time, Perseus Publishing, Cambridge, MA, p. 4, 2003.
  7. Press and Siever, ref. 1, p. 40.
  8. Winter, J.G., (Translator), Nicholaus Steno (1631-1686): The Prodromus of Nicholaus Steno's Dissertation Concerning a Solid Body Enclosed by Process of Nature Within a Solid, An English Version with an introduction and explanatory notes, Hafner Publishing Company, Inc., New York, pp. 263-269, 1968.
  9. The page numbers in round brackets refer to Winter's translation (ref. 8) and those in square brackets are the pages in Steno's original publication.
  10. Cutler, A., The Seashell on the Mountaintop: A Story of Science, Sainthood, and the Humble Genius Who Discovered a New History of the Earth, Heinemann, London, UK, 2003.
  11. Woodmorappe, J., The Mythology of Modern Dating Methods, ICR, El Cajon, CA, 1999.
  12. Walker, T., The way it really is: Little-known facts about radiometric dating, Creation 24(4):20-23, 2002; <www.creation.com/content/view/470/>.
  13. Walker, ref. 4, pp. 587-592.
  14. For example, in trying to link a physical location to a position on a map, or in this case, linking geological strata to the historical account in the Bible. See: Walker, T., The basement rocks of the Brisbane area, Australia: Where do they fit in the creation model? Journal of Creation 10(2):241-257, 1996, pp. 241-242; <www.creationontheweb.com/images/pdfs/tj/jl0_2/jl0_2_241-257.pdf>.
  15. Froede Jr, C.R., Field Studies in Catastrophic Geology, Creation Research Society Books, pp. 1-5, 1998.
  16. Baumgardner, J., Recent uplift of today's mountains, ICR Impact 381, March 2005; <static.icr.org/pdf/imp/imp-38l.pdf>.
  17. Oilier, C. and Pain, C. (Eds.), The Origin of Mountains, Routlege, London, 2000; review of the book can be found at <www.creationontheweb.com/images/pdfs/tj/j16_3/j16_3_40-43.pdf>
  18. Williams, A., Drowned from below, Creation 22(3):52-53, 2000, <www.creationontheweb.com/content/view/246/>; Silvestru, E., Water inside fire, Journal of Creation 22(1):4—5, 2008, <www.creationontheweb.com/content/view/5199>.
  19. See for example Austin, S.A., et al. Catastrophic Plate tectonics: A global Flood model of earth history; in: Walsh, R.E. (Ed.), Proceedings of the Third International Conference on Creationism, Creation Science Fellowship, Pittsburgh, PA, pp. 609-621, 1994, pp. 611-612.
  20. Oard, M., It's plain to see: flat land surfaces are strong evidence for the Genesis Flood, Creation 28(2):34-37, 2006; <www.creation.com/content/view/4958/>.
  21. See for example Ager, D., The New Catastrophism, Cambridge University Press, 1993.

Tas Walker 'har en B.Sc. (Hons) med huvudämne inom geovetenskap, en B.Eng. (Hons) och en Ph.D. från University of Queensland. Han har arbetat inom elkraftsbranschen i trettio år med planering konstruktion samt drift av kraftverk. Han har varit inblandad i många kolgruvor i Australien med geologiska bedömningar av nya drivmedel och med operativ övervakning. Tas har undersökt geokemin i vulkaniska intrusionslager nära Brisbane och skapat ett tolkningsramverk för översvämningsgeologi. Han har publicerats i Creation Magazine, Journal of Creation, och the International Conference of Creationism och är numera talare och forskare hos Creation Ministres International (SMI) i Brisbane, Australien.

Översättning: Rolf Lampa

Personal tools