Likhet mellan människa och schimpans underminerad av ny forskning/sv

From Rilsource

Jump to: navigation, search

Ny Kromosomforskning Underminerar Påståenden om Människa-Schimpanslikhet


Originalartikel: New Chromosome Research Undermines Human-Chimp Similarity Claims (länk)
av Jeffrey Tomkins, Ph.D., & Brian Thomas, M.S. *


En nyligen uppmärksammad artikel i tidskriften Nature (13 Januari 2010) har publicerat resultaten av en studie med följder som chockat den vetenskapliga världen, eftersom de motsäger de länge hållna anspråken på likhet mellan människans och schimpansens DNA.[1] En tidigare Acts & Facts artikel (se ICR) visade att mycket av forskningen som omger de så ofta påprackade anspråken om 98 procent (eller högre) DNA likhet mellan schimpanser och människor har baserats på felaktig och vinklad forskning.[2] Problemet är att likheten har varit osäker eftersom ingen har utfört en opartisk och omfattande studie på DNA-likhet förrän nu. Och resultaten är inte goda nyheter för synen på människans evolution.

En av de största bristerna med den ursprungliga schimpansens sekvensering av arvsmassan publicerad i Mars 2005[3] var att det var ett utkast av en sekvens och endast utgjorde en 3,6-faldig slumpmässig täckning av 21 schimpans-autosomer (kromosom som inte är en könskromosom), och en 1,8-faldig redundans av X och Y könskromosomerna. I ett sekvenseringsutkast är mycket små fragment av genomet strukturerade i miljoner individuella reaktioner med robotteknik med hög kapacitet. Detta ger enskilda sekvensfragment om cirka 500 till 1.200 basers längd. Baserat på överlappande läsningar har dessa enskilda sekvenser satts samman till sammanhängande anhopningar av sekvenser kallade sekvenserings contigs.

För en schimpans, en organism med en genomstorlek på cirka 3 miljarder baser, innebär en 3,6-faldig täckning att cirka 10,8 miljarder baser av DNA var sekvenserade (3,6 x 3,0). Resultatet är en datamängd som består av tusentals slumpmässiga sekvenserings-contigs, eller öar av sammanhängande sekvenser som måste orienteras och sättas på plats på sina respektive kromosomer.

I genom-projeket för schimpansen år 2005 och dess resulterande publikation i tidskriften Nature var sekvenseringscontigs[4] inte sammansatt och orienterad baserad på kartan över schimpansens arvsmassa, utan snarare på en karta över det mänskliga genomet. Med tanke på att schimpansens genom totalt sett är minst 10 procent större[5] än det mänskliga genomet medförde denna metod för sammansättningen i sig inte bara en tendens att stödja en förutfattad evolutionär mening om likhet mellan människa-schimpans, utan den var dessutom genomgående felaktig.

Titeln på den nyliga tidskriftsartikeln sammanfattar forskningsresultaten korrekt: "Schimpansens och de mänskliga Y kromosomerna är anmärkningsvärt avvikande i struktur och gen-innehåll." Innan vi går in på detaljerna i deras resultat är det viktigt att förstå att man nu för första gången har satt samman och orienterat schimpansens DNA-sekvens för en kromosom baserat på en Y-kromosom karta / ramverk uppbyggd för en schimpans och inte människa. Som ett resultat kan schimpansen DNA-sekvens då jämföras mer exakt mot den mänskliga Y-kromosomen eftersom den baserades på sina egna meriter.

Y-kromosomen finns endast hos män och innehåller många gener som anger manliga egenskaper, samt genetisk och reglerande information som uttrycks i hela kroppen. På grund av de senaste resultaten i jämförelsen mellan schimpansens och människans Y -kromosomer i en mer objektiv bedömning, är det möjligt att stora skillnader avslöjas bland de andra kromosomer som påstås vara så lika.

Från ett storskaligt perspektiv var människans och schimpansens Y-kromosomer konstruerade helt olika. På det mänskliga Y-kromosomen fann man fyra stora kategorier av DNA-sekvenser som upptar särskilda regioner. Man kan tänka på detta i termer av geografi. Precis som en världsdel som Europa är uppdelat i länder på grund av olika folkgrupper, så är även kromosomer med olika typer av DNA-sekvenser uppdelade.

Det var inte bara platsen för DNA kategorierna som var helt olika mellan människa och schimpans, utan även deras proportioner. En sekvens-klass eller kategori som innehåller DNA med en karakteristisk sekvens, inom schimpansens Y-kromosom hade mindre än 10 procent likhet med samma klass i människans Y-kromosom, och vice versa. En annan stor klass delade endast hälften av likheterna i de andra arterna, och vice versa. En skilde så mycket som 3,3-faldigt (330 procent) och en klass som är specifik för människan "har ingen motsvarighet i schimpansens MSY [mans-specifik Y-kromosom]."[1]

När det gäller granskning av specifika gener hade schimpansen och de mänskliga Y kromosomerna en dramatisk skillnad i gen-innehåll om 53 procent. Med andra ord, schimpansen saknar ungefär hälften av de gener som finns på en mänsklig Y-kromosom. Eftersom gener förekommer i familjer eller likhetskategorier har forskarna också försökt att avgöra om det fanns någon skillnad i själva gen-kategorierna. De fann en chockerande 33 procentig skillnad. Den mänskliga Y-kromosomen innehåller en tredjedel fler genkategorier - helt olika klasser av gener - jämfört med schimpanser.

Enligt evolutionära antaganden om lång tid och gradvisa genetiska förändringar borde Y-kromosomens strukturer, layouter, gener och andra sekvenser vara ungefär likadana hos båda arterna, med tanke på det relativt korta - enligt den evolutionära tidslinjen - sex miljoner år långa tidsspann sedan schimpanser och människor antas ha avvikit ifrån en gemensam förfader. Istället är skillnaderna mellan Y-kromosomerna markanta. R. Scott Hawley, en genetikforskare vid Stowers Institute i Kansas City som inte var inblandad i forskningen, berättade för Associated Press, "Detta resultat är häpnadsväckande."[6]

Eftersom praktiskt taget alla strukturella aspekter av människans och schimpansens Y kromosomer var annorlunda, var det svårt att komma fram till en övergripande uppskattning av likheter mellan de två. Forskarna har postulerat en total likhet om 70 procent, som inte beaktade skillnaderna storleksskillnader eller strukturella skillnader i arrangemang. Detta gjordes genom att dra slutsatsen att endast 70 procent av schimpansens sekvens skulle kunna arrangeras i linje med människans sekvensföljd - utan att ta hänsyn till skillnader inom denna orientering.

Med andra ord var 70 procent överensstämmelse en försiktig uppskattning, speciellt med tanke på att 50 procent av de mänskliga generna saknades i schimpansen, och att de regioner som hade viss likhet var belägna i helt olika mönster. När alla aspekter av icke-likhet beaktas - såsom sekvenskategorier, gener, genfamiljer, och genposition - kan man med säkert säga att den totala likheten var lägre än 70 procent. Artikeln i Nature uttryckte skillnaden mellan dessa data och evolutionära standardtolkningar på ett ganska spännande sätt: "Sannerligen, efter 6 miljoner år av separation, är skillnaden i MSY geninnehåll mellan schimpans och människa mer jämförbar med skillnaden i autosomalt geninnehåll mellan kyckling och människa, efter 310 miljoner år av separation. "[1]

Alltså, människans Y-kromosom skiljer sig alltså minst så mycket från en schimpans som andra mänskliga kromosomer skiljer sig från en kyckling. Och för att förklara var alla dessa skillnader mellan människor och schimpanser kom från, tvingas de som tror på storskalig evolution att uppfinna berättelser om stora kromosomala omstruktureringar och snabb nyproduktion av stora mängder av många nya gener, tillsammans med tillhörande reglerande DNA.

Emellertid, eftersom respektive Y-kromosom verkar helt integrerade och stabil i sitt ömsesidiga beroende av värdorganismen, är den mest logiska slutsatsen av data om Y-kromosomerna att människor och schimpanser var för sig blev separat skapade till unika varelser.

Referenser

  1. 1.0 1.1 1.2 Hughes, J.F. et al. 2010. Chimpanzee and human Y chromosomes are remarkably divergent in structure gene content. Nature. 463 (7280): 536-539.
  2. Tomkins, J.P. 2009. Human-chimp similarities: common ancestries or flawed research? Acts & Facts. 38 (6): 12.
  3. The Chimpanzee Sequencing and Analysis Consortium. 2005. Initial sequence of the chimpanzee genome and comparison with the human genome. Nature. 437 (7055): 69-87.
  4. For the sequencing technology in use at the time, a typical DNA sequence read used four different types of DNA clone substrates and had individual read lengths from between 200 to 1,000 high-quality DNA bases. Because of repetitive blocks of sequence, these are difficult to computationally assemble into long contiguous blocks of sequence without a map or framework to orient the repetitive DNA sequence lengths.
  5. Statistics on sequencing and mapping of the chimp genome are difficult to pin down even though the mapping and sequencing were largely completed by 2006. A report describing the massive effort to produce a more accurate view of the chimpanzee genome has not yet been published.
  6. Borenstein, S. Men More Evolved? Y Chromosome Study Stirs Debate. Associated Press, January 13, 2010.
  • Dr. Tomkins is Research Associate and Mr. Thomas is Science Writer at the Institute for Creation Research.

Cite this article: Tomkins, J. and B. Thomas. 2010. New Chromosome Research Undermines Human-Chimp Similarity Claims. Acts & Facts. 39 (4): 4-5.

Personal tools